Det sämsta med mitt jobb

Nu vill jag vara lite negativ, get ready for it! Vill ni inte läsa ett negativt, grinigt inlägg så strunta i detta inlägg och scrolla vidare till nästa, lovar att jag är gladare i det inlägget 😂 Om ni vill kan jag göra ett inlägg med det bästa med mitt jobb också så jämnar det ut sig, haha! För er som inte vet så jobbar jag som tidningsbud, det har jag gjort sedan 2015, så nästan 3,5 år har jag jobbat med detta.

  • Postlådor som är felplacerade. You name it – för högt upp, för lågt ner, för långt bak, i konstig vinkel så man får sträcka sig 7 kilometer typ.. Gaah!
  • När det är osandat/oplogat framför lådorna och man inte kan köra hela vägen fram utan måste stiga ur. ”Nåmen du får ju motiooon” tänker ni kanske? Jo, men tänk då att stiga ur på 15-20 extra ställen där man annars inte behöver stiga ur – tar så mycket extra tid, blää!
  • Typ inget socialt liv what so ever.
  • Ej omskötta vägar så man får köra sakta som satan för att hålla sig kvar på vägen.
  • Kunder som ska göra sig roliga ”jaha, ha du fösovi dig, höhöhöh?” och ”du kan väl kom hit först” Jooo jätteroligt ha – ha – haaaaa…
  • När det är -30 och man måst piss. Jippii att förfrys fiffi 🙃
  • När kunderna står och klagar att man kommer så sent me tidningen. Förlåt, men I can’t do shit about that (så länge de inte är jag som försovit mig, som hänt… typ… 3 gånger?).
  • Då man har en kund som ska ha tidning, och ingen av lådorna på raden har namn eller nummer. Icke picke pö?
  • Sover när alla andra är vakna och är vaken när alla andra sover, se punkt nummer tre.
  • Då man får ris i budboken från kundtjänst ”budet har delat tidningen sent” jo tack, ja vet att ja ha vari sen, behöver ingen påminnelse. 😅
  • När man har en och samma kund som skyndar sig ut för att få tidningen direkt i handen, istället för lådan. Och så ska det ges godis och pratas. Hinner. Inte. PRATA!!! 🙄
Kul t.ex när vägen ser ut såhär. Jahapp, vart kör man?
Annonser

Mitt drömjobb

För några veckor sedan skrev jag om det värsta jobbet jag haft, idag tänkte jag istället skriva om mitt drömjobb.

 

Jag är ju utbildad medieassistent och datanom, och redan då jag gick på datanom så var jag väldigt intresserad av grafisk design. Under tiden jag studerade där så började jag blogga, och då fick jag ju göra grafisk design när jag skulle göra design till bloggen och så vidare.

Efter att jag blivit utexaminerad från datanom så började jag ju på medieassistent istället, och det var den perfekta mixen för mig. Då fick jag fota och göra grafisk design, det passade mig verkligen superbra. Jag praktiserade på en reklambyrå och fick göra annonser och andra grafiska arbeten och det var så himla roligt.

Mitt drömjobb hade nog varit att kunna kombinera foto och grafisk design, kanske att jobba på någon reklambyrå som grafisk designer, samt att även fota, kanske via eget företag? Nu när jag skriver det så känns det som precis det jag vill göra. Jag måste säga att jag saknar att sitta och pilla ihop annonser, det var så terapeutiskt på något sätt. Vet nån av en reklambyrå som söker grafisk designer så let me know, haha 😉

Vad är ert drömjobb? Berätta, det är så roligt att läsa och bli inspirerad 🙂

IMG_7800

Gammal bild får pryda det här inlägget

Värsta jobbet jag haft

För ett tag sen var jag på jobbet och började fundera på det allra värsta jobbet jag haft, och jag tänkte att jag skulle kunna skriva ett par rader om det här. Det kanske blir riktigt roligt att läsa, eller så blir det bara konstigt. Vi får se helt enkelt, berätta gärna vad ni tycker!

Det värsta jobbet jag någonsin haft var reklamutdelare. Jag jobbade som det i ca 6 månader innan jag gav upp. Det här var precis före jag blev 18, så det var ungefär 6 år sedan jag jobbade där. Orsaken till att jag tyckte det var så dåligt jobb var dels lönen (man fick lön per utdelat reklamblad, typ 2-4 cent per blad) och speciellt hur lite lön man fick jämfört med jobbet man utförde, samt att jobbet var såååå drygt.

20180212_033937Jag när jag fick första lönen haha

Det gick åt hela helger att sortera och dela ut. Jag minns att reklambladen kom på torsdagar, så då satt mamma och jag och sorterade hela fredagskvällen, och så delade jag ut på lördagar och/eller söndagar. Jag hade så pass litet distrikt så jag delade ut med cykeln, så därför var det väl inte så stor lön heller. Jag tror jag fick 70-100€ i månadslön, vilken superlön alltså, hahaha. Jag är förvånad att jag orkade i 6 månader, var så trött på skiten efter en helg så jag sa upp mig då.

Sen var det ju inte så roligt när kunder var irriterade på att man kom med reklamen, minns att en äldre gubbe stod och ropade åt mig en gång att jag skulle ta min reklam och stoppa upp den nånstans. Han ville inte ha nån reklam, men det fanns inte någon ”ingen reklam”-skylt på lådan… Fan vad jag blev bitter av att tänka på det jobbet nu haha. Nåja, jag fick mig lite erfarenhet iallafall, jag hade ju fått skillsen att lägga saker i postlådor när jag började jobba som tidningsbud då 😉

Vad är det värsta jobb ni haft? 

♥ Rädda Vasa Katthus ♥

Jag är som ni kanske vet ganska engagerad i hemlösa katter och att höja kattens status i samhället (startade ju bland annat Facebook-gruppen för bortsprungna djur i Österbotten), så när jag läste att Vasa Katthus startat en insamling för att kunna ha kvar sin verksamhet kunde jag inte låta bli att inte skänka pengar till dem.

Deras mål är 50 000 euro, insamlingen slutar den 3/3. Sedan 14/1 (knappt två veckor) har de fått in 26 310 euro och över 500 personer har bidragit, wow alltså! Bidrar man till insamlingen så går pengarna till att antingen rusta upp det nuvarande huset, eller till att köpa en ny lokal om de uppnår sitt mål på 50 000 euro.

2018-02-02

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något ♥ Snälla, skänk en slant till katthuset, katterna och föreningen tackar er för det. Vasa-regionen behöver ett välfungerande katthus som kan ta hand om alla hemlösa katter som behöver tak över huvudet och veterinärvård för att klara sig.

Jag räknade ut att om de ska nå sitt mål på 50 000 euro så behöver de få in runt 790 euro varje dag. Det bådar gott att de har fått in så pass mycket redan på två veckor, jag hoppas verkligen att de får in pengarna de behöver. ♥ Ni får jättegärna dela inlägget så flera ser och kan dela vidare!

→ Här finns länk till insamlingen + mer info om den, svensk text finns längre ner på sidan om man inte kan finska! 

24 saker jag lärt mig på 24 år

20171231_220605

I och med att jag fyllde 24 i september, tänkte jag skriva 24 saker som jag lärt mig under mina 24 år på jorden. Klyschigt som fan 😉

  1. Vad andra tycker om en är inte livsviktigt.
  2. Är man för snäll blir man utnyttjad.
  3. Återanvändning är the shit!
  4. Likes är inte allt i världen.
  5. Att få ett djurs tillit är det dock ❤
  6. Har du något på hjärtat, säg det.
  7. Det är inte hela världen om man gör bort sig offentligt.
  8. Om någon är elak mot dig kan du trösta dig med att människan troligen mår väldigt dåligt och är avundsjuk på ditt liv.
  9. Får ont i magen när jag tänker på hur mycket pengar jag lagt på mensskydd…
  10. Man behöver inte köpa sjuttielva olika julklappar till en och samma person, de uppskattar nog tanken fast det bara är något litet.
  11. Spela inte svårfångad för en kille/tjej, fånga personens intresse med din charm!
  12. Erbjudanden med billigare mat är grymt.
  13. Inget varar för alltid.
  14. Mens är inte tabu. Fuck them som tycker det är det.
  15. Storhandling och matsedel för veckan är awesome!
  16. ALLA har rätt till att älska den de vill.
  17. Var kritisk när du ska köpa en bil, försäljare kryddar gärna på 😉
  18. När hjärtat brister är det för jävligt, men du kommer ut starkare på andra sidan.
  19. Det är fullkomligt normalt att ha komplex.
  20. Spara pengar. Spara, spara, spara. Dumma jag är inte speciellt bra på det.
  21. Gör dig fin, sminka dig för att DU vill, inte för att någon säger att du ska göra det.
  22. Det finns inget bättre än att dundra fram i galopp längs en grusväg.
  23. Har du något på hjärtat, gå och prata med en psykolog eller kurator, det är så skönt att få prata av sig med en tredje part.
  24. Slutligen – om du har en dålig magkänsla, lita på den!

20171231_215440

Att normalisera våldtäktskultur

Det finns mycket jag kan bli upprörd över, jag har temperament, men när sexism försvaras med att det är ett ”skämt” och att man är lättkränkt, då kokar det över. Låt oss spola tillbaks lite. Igår såg jag en bild i Facebook-gruppen Finlandssvenska feminister (gå med där om ni är intresserade av feminism, grym grupp!) som fick mig att bli både paff och äcklad, nämligen den här:

Foto: Sanna Laakso

Det här är alltså kondomer på Tallink Siljas båt Baltic Princess. ”I recycle girls”. Så osmakligt så jag spyr lite. Det blev ett jäkla liv om detta i sociala medier, åtminstone Aftonbladet, Vasabladet och Yle skrev om detta. Jag satt och läste kommentarer till artiklarna, och det fanns ju såklart en del ”men höhöhöhöhöh lättkränkta människor, det är ju bara ett skämt, skaffa lite humor”-kommentarer (mestadels från män, who would of thought…). Den allra vidrigaste kondomen of them all är ju såklart ”I recycle girls”.

Vad sänder dessa kondomer ut för signaler, och vad är problemet med dessa uttryck? För det första – kvinnor blir objekt. Igen. Återvinning har med sopor att göra, inte människor. För det andra – det normaliserar den så kallade våldtäktskulturen. Våldtäktskultur är kort förklarat rädslan för att bli utsatt för sexuella trakasserier, som många kvinnor lever med dagligen. Hur många gånger har man inte gått hem från krogen och fått hjärtat i halsgropen när man sett en man komma gående bakom en snabbt? Jag har gått med nycklar mellan knogarna hur många gånger som helst och pratat i telefon med kompisar, sambo och så vidare. Jag har andats ut när jag kommit innanför lägenhetsdörren, när jag vet att jag är säker.

Jag har blivit livrädd i mitt nuvarande jobb som tidningsbud om jag har fyllt på tidningar utanför bilen och fulla människor har kommit mot bilen och visslat mot en. För att jag lever i en rädsla för att bli våldtagen, för att någon ska ta sig friheten att göra mig till ett objekt och göra något emot min vilja. Hur ofta läser man inte i tidningar och inlägg på Facebook om att våldtäktsdomar har lagts ner på grund av brist på bevis, eller att förövaren fått samhällstjänst och villkorligt fängelse? Dessa små ”skämt” normaliserar just detta, att man inte tar en kvinnas upplevelser och ord på allvar. Allt från att nån random främling tafsar på krogen, och rättfärdigar det med att det var på skoj, eller att de tycker man är otacksam och blir förbannade? Excuse me, men vem är det som ska vara förbannad egentligen? Det blir många bäckar små, från dessa små skämt, till att män tafsar på krogen, och till slut att kvinnor blir våldtagna, för att kvinnor blir sedda som objekt, fritt fram för män att göra vad de vill med.

Nästa gång det skrattas åt ett sexistiskt skämt (vilket kön som än gör det), tänk ett steg längre. Medhållet bidrar till objektifieringen av kvinnor och till våldtäktskulturen, hur litet det än må vara. De män som blir kränkta över detta och tycker det är en tramsig sak att reagera på: ni har inget tolkningsföreträde i denna frågan, ni är inte den utsatta gruppen. För att komma någonstans måste man ifrågasätta, även om det är ”skämt”-kondomer det handlar om.